Här följer utlåtanden från några av mina tidigare elever:
” Hästen Last Nibs (”Nisse”) kom in i travträning i stallet där jag jobbade och jag föll pladdask för den killen. En speciell häst som liksom bara flyttar in i hjärtat. Han behövde några månader på sig för att bli ”häst” igen efter att ha haft det lite kämpigt ett tag. Men han blev finare och finare och kunde börja starta på travet igen. Han vann lopp och skötte sig bra. Jag tjatade på ägarna i flera år att sälja honom till mig och till slut ledsnade dom nog på mitt tjat.
År 2002 köpte jag äntligen min Nisse. Åren som följde ägnade vi mest åt travet men jag red honom en hel del också i tränings syfte för oss båda.
Nisse blev äldre och travträningen och starterna slet hårt på honom så vi började rida mer och mer. Det har aldrig funnits en minsta tanke på att sälja honom, det här är inte en sån man säljer, det är en sån man behåller för resten av livet.
Vi red mycket i skogen, någon gång på ridbanan men utan att känna något driv att komma vidare med ridningen trots att vårt stall besöks av instruktör 1 gång i veckan. ”Inget för oss” kände jag.
Men så kom vi fram till året då allt skulle förändras.
Juni 2010 ser jag ett anslag om att Lina Zacha skulle komma till stan. Jag åkte hem och Googlade lite om henne och vem hon var och jag gillade vad jag läste.
Men Nisse och jag hade ju aldrig vart iväg och tränat för någon, ”hmmm äsch, jag ger det en chans”. Jag anmälde oss till denna helgkurs med Lina och det var det bästa jag gjort för mig och Nisse.
Lina fick oss att se möjligheterna. Jag släppte lite på mitt sätt att se, jag har liksom sett mig lite begränsad för jag har en ”travare”. Lina tog oss till oanade höjder. Nisse och jag kommunicerar bättre idag istället för att jag bara kräver och kräver. Förr var det JAG som kommunicerade och styrde utan att kanske lyssna på honom till 100%.
Under året 2010 har vi tävlat både hoppning och dressyr. Och om ni kände mig skulle ni förstå hur galet det låter! Jag har kraschat allt för många gånger för att våga hoppa. Vi har bl.a. tävlat DM för RidtravarFöreningen. En 3e plats i DM i hoppning hade inte funnits i meritlistan om inte vi hade ridit för Lina den där helgen i Juni.
Linas träning var lite som ketchupeffekten för oss. Det liksom bara släppte och nu ger vi oss på nya utmaningar som tidigare hade passerat ogjorda.
Jag är så otroligt glad över att jag tog chansen när jag hade den! Tack Lina! ”
Madeleine Löfstrand
” För 12 år sedan träffade jag min Manne, ett varmblod som då var 4 år.
Vi har mött många instruktörer genom åren och alla utom Lina (och en Markus), har ägnat minst 10 minuter initialt till att förklara för mig hur begränsad min häst är, och allt han aldrig kommer att kunna uträtta på en ridbana!
En av Linas bästa egenskaper är att hon är fördomsfri, vilket är ovanligt i ridsportkretsar. Hon ser till individens förtjänster, brister och behov.
Efter ett pass med Lina, oavsett om det sker uppsuttet eller från marken känns det som om det mesta är möjligt. ”
Karin Langenheim
” Jag köpte en kallblodstravare våren 2007 och hade problem från första början. Han ville gärna skrämmas, bitas, springa rakt över mig, kom aldrig fram i hagen, blev lätt sur när han inte fick som han ville.
Jag kände till slut att jag var lite rädd för honom och bestämde mig för att sälja honom. Men han är så säker att rida, aldrig rädd, nyfiken och lyssnar bra när jag sitter på ryggen, så jag anmälde mig först (som sista utväg) till Hästkommunikation på Tricorn Ranch i Grönås med Lina som instruktör.
Och det var verkligen värt varenda krona!
Jag fick lära mig hur jag ska förhålla mig till hästen från marken genom mitt kroppsspråk. Nu gör vi övningar hela tiden, utan att jag ibland tänker på det.
Jag känner mig mycket säkrare i min hästhantering idag och tack vare Linas lugn, tålamod och kunskap har jag behållt min ”galning” och lärt mig hantera honom. ”
Monica Zetterström
” Jag och min dotter har tagit över två av Linas tidigare hästar, ridtravaren Belle och ridponnyn Oliver. Jag kan säga att våra hästar är helt problemfria att lasta och det är Lina som ligger bakom. Oliver sköter sig fortfarande bra med tanke på den problemhäst han var men som Lina fick bukt med.
Det han gör nu räknas liksom inte eftersom det är jag som är en fegis, uppskrämd mer av alla berättelser än hur han beter sig nu. Man måste ändå säga att han är snäll mot mig med tanke att jag förmodligen inte uppfattas som en ledartyp av honom.
Och så har vi ju fått höra av andra här uppe när vi sagt att vi fått Grönåshästar (där Lina drev sin verksamhet tidigare), att
”Dom är det väl inga problem med, dom måste vara lydiga.”
Lina, när man läser om hur Kenzo var så ser man ju att du har lyckats.
Alla vet ju att du är duktig. ”
Anna-Karin Lönngren
” Jag var på ridläger för Lina på Tricorn Ranch 2005.
Det skulle bli en mycket lååång berättelse om jag skulle skriva ner allt vi fick pröva på eller lära oss denna vecka så jag försöker sammanfatta.
Vi fick börja med att löslongera vår häst, dvs utan vare sig grimma/tömmar eller spö, i rundcorallen. Häftig upplevelse! Varje dag efter frukost hade vi sedan dressyr för Lina. Hon analyserade snabbt mina största problem och hjälpte mig att komma vidare. Vi var uppdelade i två grupper och jag fick verkligen mina sitta-ner-i-sadeln-övningar. Resten av dagen fylldes med teori och lektioner i western.
Om jag lärde mig något denna vecka? Massor! Det är det som är så härligt med ridning och hästhantering, man blir aldrig fullärd.
Lina är verkligen en fin hästmänniska och duktig instruktör. ”
Kicki Svensson
” Jag och mina två kompisar åkte på ett vuxenridläger på Tricorn Ranch, augusti sommaren 2005. Jag tog med min egen häst, en varmblodstravare på 8 år, som kom från banan för ett år sedan när jag fick honom, och då kunde han i princip ingenting inom ridningen. Det som jag hade problem med var att han kunde vara lite stirrig och osäker för olika föremål, och dessutom inom ”dressyren” där han kan vara spänd och inte kan så mycket.
Jag tycker att det var jättebra med att man började med markträning för att få ett bättre samspel från marken innnan man började med träningen från hästryggen.
Jag tycker att jag har fått mycket bättre kontakt med min häst sedan jag var på ridlägret. Det märktes när jag åkte därifrån, att han lyssnar mer på mej, och att jag förstår honom bättre. Dessutom har det börjat gått oerhört mycket bättre inom dressyren. Han har börjat förstå vad jag menar och inte kämpar emot så mycket längre. Lina gav mej ett tips om hur jag ska få honom att ge efter för bettet och det fungerar verkligen. Man måste bara vara exakt när man ska ge honom berömmet, eftergiften. Jag tipsade min kompis om att hon skulle göra likadant med sin ponny, och hon tycker också att det fungerar jättebra!
Men framförallt så tycker jag att vi förstår varann mycket bättre nu, när jag har lärt mig mer om hästens kroppsspråk och om mitt eget!
Tack så myket för hjälpen, och jag kommer gärna på något mer läger eller kurs! ”
Lina Bergström
” Tack vare min vän Emilia bestämde jag mig för att prova på någonting nytt.
Jag har tidigare varit på roliga och mycket givande fälttävlansläger men kände att jag och min 11-åriga fullblodsvallack stått och stampat på samma ställe ett tag.
När jag tänker tillbaka på kursen i dag ett år senare är jag fortfarande riktigt fascinerad av två saker: Den ena är hela rädslehanteringsövningen som bl.a. bestod av att gå över presenningar, genom färgglada plastband och hoppa annorlunda hinder. Jag var riktigt skeptisk till vissa av dem men hästen slog mig med häpnad. Min häst som kunde bli så vansinnigt rädd för prassel och nya saker blev snabbt modigare och nyfiken. Man riktigt såg hur stolt han blev när han övervann rädslan.
I dag när han blir skrämd av saker så stannar han till och undersöker dem i stället för att i första hand lyssna till flyktinstinkten.
Clynelish har sen jag köpte honom, varit en känslig häst som inte är så förtjust i nya personer och att bli klappad på hur som helst. Han visar detta genom att gnissla tänder och blänga på personen i fråga. Allra helst huvudet är en känslig del. Clynelish är också lite otålig och vill helst att det ska hända lite hela tiden. Han tycker inte om att stå still en längre stund. Jag släppte honom lös i corallen och Lina gick fram och la en hand i hans panna och huvudet mot hans nosrygg.
Och så stod de en lång stund, jag vet inte hur länge men jag blev nästan tårögd när jag såg hur avslappnat han stod och nästan sov. Han trivdes verkligen av Linas närvaro och beröring. Kanske svårt för andra att förstå men jag har haft den här hästen i tre och ett halvt år, han har aldrig accepterat en främmande människa på det sättet, inte än i dag.
I dag lyssnar vi mer på varandra och jag har fått en bättre förståelse för hans olika beteenden. Min respekt och fascination över hästar har blivit djupare.
Som ett mer konkret exempel på skillnad före kursen och idag: Mycket het fullblodshäst som jag tog alldeles för mkt i munnen / i dag kan jag på ridbanan lägga ner tygeln på halsen och fatta galopp, göra halt och rygga med endast inverkan genom vikt,skänkel och halsring. Något jag aldrig trodde var möjligt! ”
Molly Holmberg |
Referenser 
