Hästhantering är inte en maktfråga, det är en relationsfråga. Du och din häst har en relation, och som alltid handlar inte en bra relation om vem som bestämmer, utan om kommunikation och samarbete.

Dominans
Majoriteten av hästvärlden pratar om dominans i olika form: "Visa vem som bestämmer", "få hästen lydig", "hästen behöver tuktas", "du måste bli ledare över hästen", "i hästens rangordning är du antingen dominant eller underlägsen"...
Det verkar som om människan har ett gränslöst och ohejdbart behov av att känna makt och att kontrollera andra, det är bara metoderna som varierar.

Ledaren
Att det finns en ledare i hästflocken säger jag inte nej till, men frågan är vad det egentligen betyder och, framförallt, vilka andra roller det finns.
Vanligtvis när man pratar om flockens rangordning beskriver man den som linjär och numerisk. Man har en ledare A som följs av ett led bestående av B, C, D och E.
A är dominant och styr över alla andra och E är ranglägst och bara lyder de andra utan egen vilja. Resten försöker ständigt klättra i rang för att en dag ta över A's position.
Men om nu Ledaren är den bästa hästen, den som är starkast, smartast, modigast. Den som innehar alla förmågor och lyckats ta sig till toppen där den kan bestämma över alla andra. Vad behöver den då en flock till?

Flocken
I de flesta flockar jag studerat har ordningen varit allt annat än linjär.
Om man ser rangordningen som vem som flyttar på vem, så har det istället kunnat vara t.ex. A > B > C > D > B, och ju större flock desto mer invecklade förhållanden.
Det första man måste förstå angående en flock, är att individerna stannar i flocken för att de får ut något av det; alla individerna anser att de tjänar mer på att leva i grupp än ensamma, för ingen kan tvinga någon att stanna kvar mot dennes vilja.
Det viktigaste kriteriet att uppfylla här i livet, är just att hålla sig vid liv. Att överleva.
Vad behöver man då? Man måste veta hur man får tag på bra mat och vatten, hålla utkik efter rovdjur och försvara sig mot yttre hot. Återigen; om Ledaren är bäst på allt, varför skulle denne då dela tillgångarna med en flock? Han eller hon skulle absolut tjäna på att vara ensam.
Styrkan med flocken är att en individ inte behöver ha hand om allting. Är man fler så kan en utveckla sina spanaregenskaper för att flocken snabbare ska hinna reagera på annalkande fara. En annan kan utveckla sin modighet och styrka som försvarare ifall den förste skulle misslyckas med sin uppgift. En tredje kan ansvara för att minnas var gräset är bäst under de olika årstiderna och hur man tar sig dit. En fjärde kan axla rollen som diplomat och hålla en god stämning i flocken. En femte...
Styrkan i flocken sitter inte i en maktstruktur, utan i samarbetet.

Samarbete
Samarbete är om andra ord när två eller fler individer ansvarar för olika delar för att tillsammans skapa en väl fungerande helhet. Det bästa resultatet uppnås således när varje individ utövar det de är bäst på; När var och en kommer till sin fulla rätt.
För att komma dit krävs två saker:

• Att man kommer fram till vem som är bäst lämpad för varje område
• Att man skapar en grundattityd inom gruppen som bygger på mjukhet och följsamhet

Den rangordning vi ser ute i hagarna utspelar sig i en miljö där flocken är utsatt för begränsade resurser, både i fråga om foder och utrymme. Generellt kan man säga att ju trängre utrymme eller ju hungrigare hästar, desto viktigare blir rangordningen.
Om en flock utsätts för begränsade resurser måste rimligtvis de individer, vars egenskaper är viktigast för flockens överlevnad, ha förtur på dessa resurser. Det är till exempel inte ovanligt att andra hästar går undan eller släpper fram ston som blivit dräktiga, medan de när de inte var dräktiga kanske inte alls var lika viktiga.

Människan & Hästen
Vad betyder då allt detta i hästhanteringen? Vi måste fortfarande sätta gränser, men det handlar mer om att bli sanna i oss själva, säga vad vi menar och mena vad vi säger, än att försöka kontrollera hästen och bestraffa den.
Ju mer vi lyssnar in, desto mer får vi tillbaka.
Det ultimata träningspasset är ett enda långt nu, där både häst och människa är så närvarande och uppmärksamma på varandra att ingen vet vems idé som föregår rörelsen; man delar ett gemensamt medvetande och färdas genom skaparenergin.
Det är en vanlig dröm bland ryttare; att få rida ett enda ridpass där de känner att de är ett med hästen. Och den dag de upplever detta vill de uppleva det igen och igen.
Detta är ingen onåbar utopi. Vad som hänt under ett sådant ridpass är något som hästarna tålmodigt väntat på: att människan ska vara närvarande i sin egen varelse både till kropp och själ, och därigenom vara såpass känslig att hon kunnat känna hästen. Låt oss utöva varje ridpass utifrån det ultimata samarbetet!

Kommunikation
Allting är en del av helheten. Därför finns det också något som binder oss samman. Det finns en kommunikationsform som genomsyrar hela skapelsen, nämligen Varandet.
Du är det du säger, men det du säger utgörs inte bara av dina ord. Allt det du gjort, dina handlingar, dina åsikter, dina tankar, tillhör nu dina beståndsdelar.
Jag tror att människan är ensam om att känna sig besvärad över detta. Vi vill helst gömma oss, både för omvärlden och för oss själva.
Men hästarna kommunicerar genom helhetsbilden, så om vi vill nå ut till dem måste vi först nå in i oss själva.
Jag brukar säga att jag lär ut hästkommunikation med kroppsspråk och mental fokus, då dessa två är de viktigaste grundstenarna i Varandet, Helhetsbilden.
Allting börjar med en tanke, men det är själva energin som tanken skapar som är det väsentliga snarare än en tanke av ord. Det kan således vara lättare att betrakta tanken som en vilja istället; och denna vilja skapar en fokusering; en riktning. Fokuseringen manifesteras av att resten av din kropp följer den.
När tanke och kropp säger samma sak, då kommunicerar du med hjälp av hela din varelse. Många människor är väldigt omedvetna om vad de utsänder för signaler.
Till exempel kan rösten och händerna vara aggressiva medan resten av kroppen kurar ihop sig och kryper baklänges.
Eller så gör man jättestora gester med hela kroppen för att få hästen att flytta på sig, men energin; fokus, når inte ut och gesterna blir betydelselösa.
Eller så vill man förmedla lugn och trygghet, men själv är man hispig och klappar hästen på ett stressat sätt.
Det är kort sagt inte så konstigt att hästarna blir konfunderade över vad vi egentligen menar och om vi över huvudtaget går att lita på.
Misstag kan alla göra men det är viljan att utveckla sig som är det viktiga. Kom ihåg, allt börjar med en vilja och manifesteras så småningom. Och som med allt annat i Varandet så ser hästarna vår vilja och hjälper oss gärna på vår väg.
Vi behöver bara lyssna...